ADHD – en ifrågasatt diagnos

Sedd av 843

Socionomen. Skolinspektionen har gjort klart att diagnoskraven är onödiga. Skolan ska identifiera behov eleven har och ge stöd.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016

Hon säger inte så mycket den här morgonen utan tittar ner i skurhinken och svabbar vidare. Sonen har fått en ADHD-diagnos, anförtror hon mig efter en stund. Städerskan, som Socionomen stöter på någon gång i veckan, är eritrean. Hennes pappa kom till Sverige som politisk flykting. Hon pratar inte svenska så bra så hennes systers man sköter kontakten med sonens skola. Sonen, som visserligen har lätt för att lära, är stökig och ibland aggressiv har vissa lärare klagat. Efter en psykologutredning på skolans initiativ, har han nu fått diagnosen ADHD med tillhörande medicin som han får ont i magen och blir trött av. ”Men en annan psykolog sa att han inte alls har ADHD?”. Städerskan stannar för ett ögonblick upp och söker svar i mina ögon. I nästa stund rycker hon på axlarna och återgår till skurhinken. Det är ändå rätt skönt, fortsätter hon. Nu har skolans ständiga klagomål som hon varit så rädd för upphört.

Scenen utspelade sig strax efter nyår. Visst vet vi att diagnosen ADHD är ifrågasatt. Vi vet också att Skolinspektionen gjort klart att diagnoskraven är onödiga. Skolan ska identifiera behov eleven har och ge stöd – som det är nu lägger vi problemet på individen (Soc 7/2014). Men mötet med städerskan väcker nya frågor.

Tommy Lundström använder ordet ”ADHD-explosion” i sin artikel på sidan 18 i Forskningssupplementet. Han berättar att antalet diagnostiserade och medicinerade i Sverige ökat kraftigt de senaste åren och att vi inte ser några tendenser att trenden ska avta. Han skriver också att ”På basis av diagnoser går det inte att beskriva ADHD som en tydlig, konkret entitet med klara gränser vare sig till de som inte har diagnosen eller i förhållande till andra diagnostiska kategorier.”

Kan barnet komma tillrätta med den här typen av problem genom psykoterapi eller psykoanalys och psykosociala insatser? Erbjuds barn idag psykoterapi? Hur ser utbudet av barnterapier ut och vilka möjligheter har vi att ge barn hjälp på vägen till vuxenlivet? I Socionomens psykoterapinummer i vår, nr 4, kommer vi att söka svar på de två sistnämnda frågorna.

Frågan om hanteringen av ADHD är högaktuell. Vi har idag ett stort antal flyktingfamiljer som precis anlänt till Sverige och fler är i antågande. Framöver lär vi möta många barn med plågsamma upplevelser av krig och terror som uppvisar ADHD liknande symtom. Eftersom studier har visat samband mellan socioekonomiska faktorer och ADHD-diagnos finns all anledning att ställa frågan: Kommer flyktingföräldrarnas förmåga att kunna tala för sitt barn vara avgörande om barnet ska tillskrivas ett livslångt funktionshinder som kanske inte finns? 

up 444