Digital gemenskap för alla?

Sedd av 66

Ledare. Det finns människor som undviker kontakt för att de inte hänger med.

Senast ändrad 18:21, 2 Mar 2018
Foto: Illustration: Christoffer Pettersson.

”År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet.”, står det på regeringens hemsida.

Och visst öppnar socialtjänstens digitala revolution upp möjligheter som underlättar för både brukare och personal. I detta nummer visar vi i reportaget på sidan 36 att klienterna fått verktyg de kan socialisera sig med och till och med ta språnget ut på arbetsmarknaden med.

Den digitala utvecklingen i socialtjänsten har gjort en spännande tidsresa. Den har gått framåt, om än långsamt, och tagit sig olika uttryck i olika kommuner:

På 1980-talet blev blanketterna elektroniska. Man fyllde i dem på datorn men var tvungen att skriva ut dem för underskrift och arkivering.

På 1990-talet insåg vi att en processorienterad organisation kunde ersätta linjeorganisationen. Men socialtjänstens svårigheter att bevara sekretessen över myndighetsgränserna hindrade processerna i praktiken.

På 2000-talet började medborgare interagera med myndigheter via webbsajter och använde de första digitala legitimationerna. Här hade dock socialtjänsten svårt att hänga med.

På 2010-talet och framåt satsar staten stort på e-hälsa och en digital transformation av hela samhället. Socialtjänsten kan nu få information digitalt från andra myndigheter för att handlägga till exempel ekonomiskt bistånd. IT-stödet kan också själv göra bedömningar utifrån lagar så som nu görs i Trelleborg med en ”handläggarrobot”. Samtal med brukaren i sjukvården sker med vårdcentralappar i mobilen och möten, som socialförvaltningen i Bandhagen berättar om på sidan 30, kan äga rum via Skype.

Men den senaste utvecklingen har skapat oro för att den mellanmänskliga kontakten försvåras. Att digitaliseringen riskerar ge ett större avstånd till medborgaren. Pernilla Landin, socionom och diakon i Svenska kyrkan, gör oss på debattsidan 42 uppmärksamma på människor som skäms för att de inte har råd med eller förstår tekniken. De får problem i kontakten med den offentliga sektorn. Vem bär ansvaret för dem?

Lena Engelmark

up 61