Ett livsprojekt

Sedd av 78

Ledare. Det är yngre barn Gunvor Andersson vill lyfta fram. Före tonåren får de inte stor plats i det sociala arbetet, säger hon.

Senast ändrad 14:11, 15 Sep 2017

Även om Gunvor Andersson varvat karriären med annan forskning, har hon arbetat 40 år med detta livsprojekt som hon nu lagt sista handen vid. I Forskningssupplementet presenterar hon ett par artiklar som blivit bedömda var för sig, men som tillsammans ger en sammanhängande berättelse om barn som tidigt blivit placerade i samhällsvård. Det här är ett spännande diskussionsunderlag, framför allt för dig som arbetar inom socialtjänsten.

I början av sin yrkeskarriär arbetade Gunvor Andersson själv på det barnhem där hon samlade material till sin doktorsavhandling som ligger till grund för det omfattande forskningsprojektet. Gunvor Andersson ser tendenser i dagens sociala arbete som vi bör vara uppmärksamma på, både i det praktiska arbetet och på utbildningen.

Även om det finns lagändringar om barns perspektiv och att barns åsikter ska höras är det sociala arbetet fortfarande oerhört föräldrainriktat – i synnerhet när det gäller yngre barn, anser hon. Vi behöver se och förstå yngre barn som inte alltid uttrycker sig verbalt och som kanske ännu inte bär symtom. De kan fara illa utan att det märks på beteendet. Symtominriktningen i sig är ett problem – att vänta tills barnen får svårigheter. Idag är det tonåringarna som tar den största uppmärksamheten.

På socialhögskolan har balansen mellan individ och struktur ibland lutat mer åt strukturförhållanden. Men det finns en stor variation av individuella situationer som inte alltid går att lösa med strukturförändringar. Utbildningen får inte glömma bort ett obligatoriskt utrymme för barn- och familjekunskap. Obligatoriskt är det inte alltid, förtydligar hon, och fördjupning i barn- och familjekunskap är alltid frivilligt. Med tanke på att väldigt många socionomer väljer att arbeta inom individ- och familjeomsorgen borde det här vara obligatoriskt.

Till socionomer som arbetar med utredning och placering av barn i institutions- och familjehemsvård har Gunvor Andersson ett konkret råd för att insatsen ska bli så effektiv och lyckad som möjligt; Om vi bara inriktar oss på att tala med, försöka förstå och lära känna det barn vi ska placera är mycket vunnet. Det här kräver att socionomer ges möjlighet att skapa kontinuitet i relationen socialarbetare och barn, annars blir det svårt att skapa förtroende hos barnet. 

up 50