Hemlöshetens olika ansikten

Sedd av 135

Ledare. Trots svåra arbetsvillkor kan vi känna oss hemma i vår profession.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016

Hemlösheten i olika former har varit närvarande under hela året. Inför ledaren i sommarnumret bestämde vi oss för att titta närmare på den konkreta hemlösheten. Sociala missionen vittnade då om att fler och fler nekas tak över huvudet och att barnfamiljer tvingas sova i trappuppgångar eller åka nattbuss med bebisen. När hösten kom skrev Socionomens redaktör för Forskningssupplementet, Hans Swärd, i Svenska Dagbladet att barnfamiljer fortfarande vräks trots nolltoleransen regeringen antog 2007. På sidan 16 gör han oss uppmärksam på att vi håller på att koppla bort hemlöshetsfrågan från bostadspolitiken, socialpolitiken och befolkningsförändringarna i samhället. Fortsätter vi på den linjen, skriver han, kan vi aldrig utrota problemet.

Hemlösheten drabbar alla. Förhållandena skakades abrupt om förra året i och med bristen på bostäder till alla flyktingar som strömmade in i landet. Socialtjänstens uppdrag blev övermäktigt och förslaget att ta bort kravet på högskoleutbildad personal i den sociala barn- och ungdomsvården upprörde många. Hur skulle detta drabba de hjälpbehövande? I temanumret om Socionomidentiteten ställdes frågan på sin spets: Behandlas vår kunskap idag med respekt? Redaktionen bestämde sig för att Socionomidentiteten skulle vara rubrik på Socionomens debatt på Socionomdagarna. När tidskriften så publicerade Pia Thams uppföljningsstudie om hur socialsekreterarnas arbetsförhållanden förändrats de senaste tio åren fick vi ytterligare stoff till debatten. Studien visade att arbetsbelastningen ökat överlag och att de värst drabbade är de minst erfarna. Dessa utsätts oftast för hot, våld och rollkonflikter.

Kan vi känna oss hemma i vår socionomidentitet idag? Under året som gått har media vittnat om hot och våld, om socionomer som lever under skyddad identitet och om vandaliserade socialförvaltningar.  

Under Socionomdagarnas debatt framkom att vi trots allt har all anledning att känna oss stolta i vår yrkesidentitet. Utbildningen och professionen har utvecklats enormt sedan socionomutbildningens start på 1920-talet och med bolognaprocessen har vi tagit steget ut i den globala verkligheten. Det sociala arbetet är nu på väg in i en ny fas och på sidan 32 berättar Margareta Hydén om vilka förändringar socialt arbete 2.0 kräver.

Liksom förra året vid den här tiden kan vi konstatera att samhällsutvecklingen tenderar att bli än mer komplicerad, men vi kan ändå känna oss hemma i vår profession. Vår kunskap, vårt arbete och vår vilja att förändra har betydelse för det stora hela.

Vi ses igen 2017!

up 159