Migrationen över tid

Sedd av 68

Ledare. En historisk överblick är nödvändig för att förstå migrationen idag. I detta nummer går vi så långt tillbaka som till 1800-talet.

Senast ändrad 12:06, 24 Apr 2017

Strax innan de stora flyktingströmmarna tog fart hösten 2015, gjorde Socionomen oss uppmärksam på att institutions- och familjehemsvården skulle få allt större betydelse och att vi var tvungna att förbereda oss på detta. Det här var våren 2015, under Socionomens paneldebatt på Socionomdagarna, där professor Marie Sallnäs lyfte fram de ensamkommande flyktingbarnen som en allt viktigare målgrupp. Hon betonade hur lite vi vet om effekterna av institutions- och familjehemsvården och att metodarsenalen inte är tydligt kopplad till målgruppen.

Ett halvår senare vändes vardagen upp och ner på landets socialförvaltningar. Boenden till alla ensamkommande barn räckte inte till. Socialtjänsten blev hänvisad till en ny, privat marknad av jour- och familjehemsförmedlande bolag där många visade sig vara oseriösa. Det blev lätt att tjäna pengar på de ensamkommande. Barnen kunde till exempel placeras i ett nyblivet jourhem utan erfarenhet som utretts av personal vilka saknade både utbildning och metodstöd. När så oenigheten kring lämpliga utredningsmodeller utvecklades till debatt i Socionomen, ställdes frågan på sin spets; varför saknar socialsekreterare utvärderade utredningsmetoder? Placeringarna är ju till syvende och sist socialtjänstens ansvar. I debatten påpekades vidare att inte heller kommunerna hanterat samhällsvården fläckfritt innan de privata aktörerna gjorde entré, och att bland annat Upprättelseutredningen vittnat om detta. För att barnets rättssäkerhet ska förbättras bör både offentlig och privat marknad ta ett större ansvar samt samarbeta, löd slutsatsen. Inte skylla på varandra.

Så, var står vi idag? När vi nu tar ett helhetsgrepp om migrationen så belyser vi utvecklingen över tid. För inte så länge sedan var ju också människor i Sverige och Europa ett utvandrande folk. Vi berättar om migrationens möjligheter parallellt med de motstridiga uppfattningar som nu råder. Vad gäller de ensamkommandes boendesituation vill vi gärna veta mer om utvecklingen i kommunerna. Sollentuna till exempel, som 2015 skrev i Socionomen att de inte hade tillräckligt med utredda och godkända familjehem, skriver i detta nummer att konsekvenserna har inneburit många omplaceringar och sammanbrott. Hur ser det ut för er andra? 

up 153