Rättssäkerhet för barnet?

Sedd av 525

Ledare. Socionomerna känner ofta glädje och stolthet i sitt arbete. Men utmaningarna de nu har att hantera är svåra.

Senast ändrad 10:07, 9 Dec 2016

Migrationsverket tvingas sänka kvalitetskraven för asylboende och regeringen ger klartecken till tältläger. Flyktingkrisen är den svåraste sedan andra världskriget och socialtjänsten försöker nu hantera utmaningarna.

Även om forskarna Eskil Wadensjö och Aycan Celikaksoy ger en relativt positiv bild av hur det går för ensamkommande flyktingbarn på arbetsmarknaden, skriver de i artikeln på sidan 16 att utvecklingen är beroende av hur arbetsmarknaden formas och hur kommunerna klarar av etableringen.

Ett tältläger med trygga vuxna att knyta an till är att föredra framför ett opålitligt jour- eller familjehem. Utmaningen socialtjänsten nu står inför är att ge barnen en tillräckligt trygg uppväxt. I förra numret belyste vi socialsekreterarnas upplevelse av minskat handlingsutrymme och svårigheter att hinna med utredning och uppföljning. I reportaget på sidan 36 i detta nummer får vi veta att familjehemssekreterare får förslag på hem de tidigare underkänt av familjehemsförmedlande bolag. Bolagen, som kan ta ut miljonvinster, registreras inte. Det krävs inte något tillstånd att driva dem och det finns ingen tillsyn av dem.

Redaktionsrådets Simon Ilhammar skriver i sitt debattinlägg på sidan 42 att det ofta saknas plats hos upphandlade företag vid jourhemsplacering. Alternativet är ofta platser förmedlade av företag som kan bedrivas av personal som saknar både utbildning och erfarenhet av att arbeta med placerade barn.

Detta innebär att kommunerna måste vara väl rustade i bedömningen av jour- och familjehem. Är till exempel instrumenten vi använder vid utredningar tillförlitliga? På debattsidan i förra numret beskrev en utövare Nya Kälvestenintervjun. Intervjun ska visa om det blivande familjehemmet har en känslomässig beredskap för barnet. Nya Kälvesten har fått mothugg av forskarna Bodil Rasmusson och Margareta Regnér. På sidan 71 skriver de att ”’Den Nya’ är så pass annorlunda än Kälvestenmodellen i sina teoretiska utgångspunkter, att vi anser det vara direkt oetiskt att använda den seriösa forskaren Anna-Lisa Kälvestens namn.”  

Hur ser egentligen rättssäkerheten för barnet ut? Varför saknas konsensus kring viktiga frågor som utredning och bedömning? Vilka krav kan vi ställa på enskilda handläggare under sådana omständigheter?

up 398